lördag 24 oktober 2009

Hasta la vista

I morgon bär det av åt två olika håll. Freja och jag åker till farmor och farfar i Västmanland. Irma och Lasse drar till Teneriffa. De ska till samma ställe som jag och Freja var på för ganska exakt två år sedan.

Jag tror vi får en toppenvecka allihop. Håll ut farmor och farfar - snart kommer vi!

/Malin

torsdag 22 oktober 2009

FN-tema

I dag hade vi FN-dag i skolan. Jag var med i kören och sjöng. Vi sjöng t.ex. en sång som heter "Du är min bästa kompis". Jag sa en liten dikt för hela skolan också, den går såhär: "Du och jag och alla barn har rätt att leva i trygghet." Sen var jag med i grupp E och vi gjorde tema. Vi fick pyssla med vitt silkespapper som blev bollar som ska bli något annat som vi inte vet ännu. Sen så pratade vi om människor som inte har något vatten.

Jag vet inte varför man har en FN-dag. Jag tror FN är ett fotbollslag, kanske. Ett svenskt.

/freja


fhfkyfrjjvjfjkkgkbvjbjikgjghkfkiiiiiiiiiiiiiffffffffffffffllllllllllllllllllllmmmmmmmmmmmmmma freja och irma mamma malin och pappa lasse ella

onsdag 21 oktober 2009

Framsteg

Irma har alltid varit en rymningsbenägen tjej. På ett sätt är det härligt med hennes initiativ och lust att ta sig ut men guuud såå jobbigt! Vi staketerade in vår lilla tomt för att man åtminstone skulle ha en chans att gå och kissa med altandörren öppen under sommarhalvåret utan att Irma sprang halvvägs till affären.

Men det där är tydligen historia nu. I takt med att vi gett henne mer frihet har hon svarat med större ansvarskänsla. Idag klädde hon på sig utekläderna, jag släppte ut henne på gatan, och bad henne vänta på mig. Så klädde jag på mig i lugn och ro, tog lite extra tid på mig för att testa henne. Hon stannade lugnt kvar, när jag äntligen kom ut cyklade hon iväg i riktning lekplatsen.

Vad glad jag är över detta. Så skönt det är. För henne och för oss.

/Malin

tisdag 20 oktober 2009

Fosterdiagnostik

På torsdag anordnar Riksdagens socialutskott och Statens medicinsk-etiska råd ett öppet seminarium om fosterdiagnostik. Plats: Riksdagen, tid: 9:30 - 12. Svenska Downföreningen är representerad av Marita Wengelin som kommer att hålla ett anförande.

Gå dit och lyssna om du har möjlighet. Det är som sagt ett öppet seminarium. Om du inte är i Stockholm kan du följa seminariet live här.

Själv ska jag jobba, så jag kan inte lyssna. Och det kanske är tur det. Dylika debatter gör mig så fruktansvärt ledsen, upprörd och förbannad att jag knappt klarar av att vara mamma. Samtidigt är ju dylika debatter viktiga. Superviktiga. Artaviktiga, som Freja skulle säga. Men jag bangar den här gången och kommer igen vid ett senare tillfälle.

/Malin

lördag 17 oktober 2009

Nummer 13

Vi har fått välja nummer till våra matchtröjor i handbollslaget. Jag valde nummer 13. Så här tänkte jag:

*Nummer 13 är ett spöktal. Coolt!
*Det är inte bra att välja nummer 7 för snart är jag inte 7 år gammal längre. Väljer jag nummer 13 räcker det ett tag.
*Väljer jag nummer 13 får jag två siffror, väljer jag nummer 7 får jag bara en.

Jag är jättenöjd.

Vi är coola, vi är balla! Vi kan göra mål på alla!! KLAGSHAMN KLAGSHAMN KLAGSHAMN

/Freja

söndag 11 oktober 2009

Johan, 90 år!


Vi är hemma igen efter en helg med näteverksträff och 90 års kalas.
Nu laddar vi för ny vecka igen.
Natti-natti och tack alla i Småland för att vi fick komma.


Maja och Charlotte

Gammelmorfar och Irma.


Irma väntar på att mamma ska bli klar med nätverksträffen.

Freja i ett träd.

Irma och Freja i Rörelselekplatsen.

Samuel och Irma i Rörelselekplatsen.

Får

Vi har varit i Småland och firat morfar Johan som fyllde 90 år.

Innan kalaset skulle gå av stapeln åkte morfar, Irma och jag till fåren. Vi klappade och kliade dem. De stod och malde med käkarna på sitt typiska fåraktiga sätt. Irma betraktade dem en stund och konstaterade lite förvånat:

"Tuggar tuggummi."

Sen åkte vi och firade morfar Johan.

/Malin

tisdag 6 oktober 2009

Kan det vara sant?

Nyss hemkomna från ett möte med rektorn för skolan här i Klagshamn. Vi pratade om Irmas framtida skolgång. Hon sa följande:

*Jag har mycket erfarenhet av och kunskap om inkludering och är generellt positivt inställd till det.

*Det vore bra om Irmas nuvarande resurs kunde följa med upp i grundskolan. Dessutom är det viktigt att hon ses som klassens resurs och inte bara Irmas.

*Det är bra att vi har ett så tidigt möte eftersom det är viktigt med planering och utbildning för personalen. Jag ska börja kolla hur det är med teckenkunskaper nu när jag har utvecklingssamtal med personalen.

*Karlstadmodellen låter intressant.

*För att en inkludering ska lyckas är det viktigt att Irma blir en i gruppen och inte en enskild ö.

*Vidare är det viktigt att jobba med att förbereda Irma för de olika momenten som kommer i skolan så att hon bättre kan hänga med.

Alltså. Rektorn sa detta. Inte vi. Vi undrar om det verkligen är sant. När kommer bakslaget? Har vi verkligen sådan tur? Är det mycket snack men liten verkstad?

I spänd förväntan,

Lars och Malin

lördag 3 oktober 2009

Lördag


Idag på morsans födelsedag hann hon sticka innan vi ens fatta att det var morgon.
När vi vaknade var hon redan i Alvesta på tåget.
Vi softade och regnet har öst ner hela dagen och det är sådär rått och kallt.
Pappa har lovat att sätta på en brasa. Men först så är det dagen som gäller.
Handbollen var såklart kul.
Sen stack vi ner på stan och vi letade och letade en bra restaurang och efter ett tag hittade vi en turkisk och det var riktigt bra.
Vi gillade det allihop. Det fanns liksom massor med mat och det bara att gå och ta hur mycket man ville.
Efter det gick vi och kollade på pappas kollegas utställning. Det var sådär, jag har ju sett bilderna förut...i Stockholm.
Nu väntar lek och så köpte vi lite godis till mig när vi handlade.
Ha en skön dag och Grattis till dig mamma som fyller år men vi kan inte ringa och sjunga.
/freja

Det här med turkisk mat var en riktigt bra idé pappa, sa Freja och tog om tre gånger.


Irma bara slavar in mat och säger hela tiden:
- Mer mat, mer mat!

torsdag 1 oktober 2009

Dagishämtning

Det brukar vara Freja och jag som hämtar Irma på dagis. Vi har en särskild rutin. Freja går in ett par minuter före mig. Då blir det hon som får den där första, stora, jublande glada kramen av Irma. Den kan man leva på en vecka minst.

Själv kommer jag in lite senare. Och då sker miraklet. Jag får en likadan kram!

Tvärtom funkar inte. Går jag in först bryr sig Irma bara om mig. Så. Därför har vi vår lilla rutin, Freja och jag.

/Malin.