Det brukar vara Freja och jag som hämtar Irma på dagis. Vi har en särskild rutin. Freja går in ett par minuter före mig. Då blir det hon som får den där första, stora, jublande glada kramen av Irma. Den kan man leva på en vecka minst.
Själv kommer jag in lite senare. Och då sker miraklet. Jag får en likadan kram!
Tvärtom funkar inte. Går jag in först bryr sig Irma bara om mig. Så. Därför har vi vår lilla rutin, Freja och jag.
/Malin.
1 kommentar:
Vi längtar också - ni är så välkomna!
Kram farmor
Skicka en kommentar