För lite sedan berättade Freja om en tjej på skolan som hela tiden frågar om Irma. Freja upplever det som att tjejen retas. Kanske är det så. Eller så vill hon faktiskt bara veta och har svårt att förstå vad Downs Syndrom innebär.
Freja och vi har bestämt att om tjejen ställer frågor igen så kan Freja hänvisa till mig och Lasse. Vi pratar gärna med flickan och berättar om DS.
Kanske är det också dags att berätta för hela Frejas klass om Downs Syndrom. Tror ni det är en bra idé? Eller är det att utpeka Irma som speciell fastän ingen verkar ha reagerat speciellt på det? Svårt att avgöra, tycker vi. Vad tycker ni?
/Lars och Malin
6 kommentarer:
En ide´skulle kanske vara att låta någon "informtör"
från "Omsorgen" komma till klassen och berätta om DS.
Det skulle bli mera neutralt och fröken skulle i tid kunna berätta för klassen att någon kommer och berättar vad DS är.
Kanske iallafall??
Kram från farmor och farfar
Hej på er och tack för er kommentar! Vi vet inte om vi litar på "omsorgen" bara... Men kanske finns det någon annan man kan ta till hjälp. Tack!
Vi längtar väldigt mycket efter att komma upp till er. Nu är det bara tvåmiljonerfemhundratrettiosextusenåtta saker som ska göras först.
/M.
Kan ni inte låta den där tjejen få komma hem till er? Det blir ju lite mer avdramatiserat då. Håller också med farmor och farfar här att information inför klassen kanske kunde komma från någon utifrån någon annan mamma till ett barn med Downs syndrom kanske?
Hoppas det löser sig i alla fall för det kan inte vara så kul för Freja och inte för er andra heller kan jag tänka mig!
Hej! I samband med att vår dotter började "vanlig" förskoleklass i höstas tampades vi med liknande frågor. Vi började med att prata lite med E om att hon har DS, och att hon ibland behöver lite extra stöd (som hon t.ex. får från sin resurs i skolan). Resursen har svarat på ungefär samma sätt när barnen ställt frågor. Det kan säkert vara en god idé att berätta om ds (eller om funktionshinder i allmänhet?) i Frejas klass, även om det blir någon utifrån som tar samtalet. Minns såväl ert härliga brev till de andra föräldrarna i samband med Irmas dagisstart (som var till stor hjälp för oss i bemötandet)! :) Lycka till och berätta gärna hur det går. /Christel med Engla
Får jag säga något som faktiskt minns hur det var att vara åtta? Om det går ungefär 24 elever i en klass kommer ungefär 15 av dom använda den information ni har gett dom och vända det emot F ännu mera. Just nu verkar det ju bara vara en tjej som har reagerat på det på det viset, även om just hon skulle sluta skulle antalet som började med stor säkrehet öka om ni tog upp det. Oftast bryr man sig mest om sig själv och dom flesta har säkert inte ens tänkt på det och då är det onödligt att ta upp det.
Bli lite hårdhudade och låt den där tjejen fråga, hon kommer lägga av. Jag personligen tar så mycket skit varje dag och vet att det inte alltid är kul att bara stå å le, men ibland kan det vara det bästa.
Annars pussen och kramen
Hej alla och tack för era svar!
Sofia - det är precis det vi är rädda för. Att vi ska skapa ett problem som faktiskt inte finns ännu. Vi har pratat mer med Freja och hon säger att det inte är någon i klassen som brukar fråga om Irma. Så vi avvaktar. Om det blir ett problem kanske vi pratar med klassen, för då har vi ju liksom inget val. Men nu har vi ett val och vi väljer att avvakta. Jag är glad för ditt svar Sofia och tycker du formulerar det väldigt klokt. Och så blir jag lite ledsen när jag tänker på hur jobbigt du själv har det ibland. Kram på dig.
Förresten pratade jag lite med en mamma i klassen som sa att om något av hennes barn sa något elakt om DS så skulle jag berätta för henne för då tänkte hon vrida nacken av sitt barn... Hihi.
/Malin
Skicka en kommentar