Vilken show! Fullsatt på HIPPs stora scen och Irma och de andra 4-5 åringarna i "Rymdbarnen" tog publiken med storm!! Intet öga torrt. Och visst var alla barn lika duktiga med duktigast av alla var Irma.... Det tycker mormor också!
Det var lite läskigt för Irma att sitta och vänta på sin tur bakom scenen i mörkret. Där hade hon ju aldrig varit förut och då är det svårt att förstå vad som förväntas av en. Skönt att man fick hålla dansfröken i hand, och när det väl var dags för framträdandet dansade Irma på utav bara sjutton.
Gladast av alla är nog ändå jag i dag. Det är inte alltid lätt attt hitta aktiviteter som funkar till Irma. Ibland är det jag som underskattar henne förmåga. Oftare är det omgivningen som är ovillig. Men Funky Kidz är toppen!
Irma älskar att dansa och dansar ofta hemma med Freja. Jag ringde Funky Kidz i augusti för att höra hur det ställde sig till att ta emot ett barn med Downs Syndrom. "Skulle det vara något problem, menar du?", var deras reaktion. Det kändes bra. Irma är naturligtvis inget problem, men ibland behöver hon extra stöd för attt hänga med i alla instruktioner. Kunde de erbjuda det stödet?
Nåväl. Hon började och hon älskade det från första gången. Inga problem att springa in i danssalen själv och klara sig utan tråkiga morsan. Vattenflaskan i handen och hejdå. Ses om 45 minuter. Hajade galoppen efter 2 ggr och följer nu instruktionerna som en dans.
Och i dag var det alltså stor avslutningsshow på HIPP. Fast hon är redan anmäld till nästa termin.
Nu ska vi bara hitta en bra teateraktivitet också. Det tror jag Irma skulle älska. Någon som har några bra tips??
/Malin
2 kommentarer:
Underbart att höra, så ledsen att jag missade det men det kommer nog fler tillfällen och större scener...
Hoppas ni alla mår bra och kan mysa söndag kväll snart.
kram,
DAD
Härligt!
Emma har också älskat dans ända sen hon var liten och först gick hon på barnrytmik och numera på minifame. Det går jättebra och Emma är riktigt duktig. Minns första gången de skulle ha stor uppvisning och vi undrade om vi verkligen kunde lämna henne där och om hon skulle klara av att vara med. Dansfröken tittade på oss som om vi inte var kloka, vaddå inte skulle kunna vara med? Det gick jättebra och vi satt där på läktaren och var stolta så vi kunde spricka! Heja Irma!!! Och heja Emma!
Skicka en kommentar