Freja har fått en gitarr av farmor och farfar. I går var vi och lämnade in den på Malmö Musikaffär, den behöver nämligen nya strängar. Vi passade också på att anmäla Freja till en gitarrkurs i höst. Så här står det på musikskolans hemsida:
"Vi lyssnar på olika artister på Spotify och väljer ut en låt som vi gillar och lär oss spela den bit för bit, detta är en väl beprövad metod hos oss eftersom man i ett tidigt skede lämnar det mer traditionella ”nötandet” av skalor,ackord och musikteori som tyvärr väldigt ofta kväver kreativiteten vilket bidrar till att eleven tröttnar och tappar sin nyfikenhet. Man kan säga att vi vänder på kakan och börjar med det roliga för att i ett senare skede presentera mer djupgående lektioner då eleven har börjat känna sig inspirerad och självförtroendet har ökat. Våra erfarenheter har visat att det då väcks en nyfikenhet och man är mer mottaglig och dessutom vill man prestera mer!"
Jag tänker på Vaggeryds Kommunala Musikskola och Ingalill Holmberg, min pianofröken. Hon skanderade taktfast "tatavetate, tateta" och min pianokompis Håkans vårtiga fingrar gled svettiga över tangenterna. Inget ont om Ingalill, men lust och kreativitet stod inte i främsta rummet. Vissa saker förändras till det bättre allt eftersom tiden går.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar