Nu är vi hemma igen efter Paris och Normandie.
Det blev en härlig resa. I Paris njöt vi av stadsliv, åkte båt, kollade in Eiffeltornet, Montmartre och Notre Dame, flanerade, åt på restaurang, blev ovänner, försonades, åkte tunnelbana, käkade glass, badade i hotell-poolen, tränade franskan. Det sistnämnda gick sådär, men gav definitivt mersmak.
I Normandie följde vi i D-dagens fotspår. Det är 67 år sedan amerikanska, brittiska och kanadensiska soldater landsteg på Normandies kust för att försöka återta Frankrike från tyskarna. Vi besökte både Omaha Beach och Amerikanska Kyrkogården, men det som gjorde starkast intryck var ett besök på en restaurang i Bayeux. På restaurangen fanns också ett brittiskt sällskap med en gammal man med många medaljer på kavajfickan. En av dem som var med 6 juni 1944, som ung soldat. Det franska sällskapet från orten, som var på restaurangen för att fira födelsedag, bjöd in den gamle mannen till sitt bord. De tackade honom, kramade honom och pratade en lång stund om hans minnen från dagen. En man från ett annat bord kom också fram och sa "tack" till mannen.
Det var gripande och plötsligt blev historian levande.
Mannen var 86 år nu. Det kan inte finnas så många kvar av de som var med.
När vi lämnade restaurangen stötte den medaljprydde 86-åringen på den unga fransyskan som fyllde 18 år. Hon påminde honom visst om någon som hette Monique.
/Malin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar