New York 17

Idag är det så varmt i New York att det är galet. Jag lyssnar som vanligt inte på Freja och tar jeans.
- Du får skylla dig själv, lilla gubben, säger Freja.
Freja tar ett nytt par skor och en ny tröja och så ger vi oss av på en riktig långfarare.
Vi får upp 5 gator till tunnelbanan och tar den ner till Penn station som ligger på 34,e gatan.
Där försöker vi hitta lite kläder på Gap och Old Navy. Det går sådär. En kjol till mamma som vi äntligen kom överns om att hon kommer gilla. En klänning till Freja också och så tar jag en skjorta bara för att frustrationen över hur lite kläder jag ändå hittat.
- Den ser ut som alla andra skjortor du har, säger Freja på vägen ut ur affären.
V går söderut och nästa mål är en sportaffär på 18:e gatan och det är frågan om vi pallar det.
Jo, vi når den och kollar runt. F testar några sparkcyklar och vi leker med baseboll handskar och vi kikar lite gympadojor.
Sen går vi vidare ner till en lunchrestaurang på 4:e gatan som vi gillar.
- Nu har vi gått 30 gator Freja, säger jag.
Hon faller ner med huvudet över tallriken och säger:
- Och detta ska man betala skatt för!

Vi är inte klara där. VI går tillbaka till 8:e gatan efter maten och den butiken visar sig vara helt värdelös och sen får vi gå tillbaka till Spring street och jag tror det är 10 gator till.
Solen steker.
Vi gnäller och fnissar.
Vi passerar en butik på Spring street där vi lyckas få det som vi var på jakt efter.
Sen fortsätter vi bort till 1:a avenyn istället och det är en bit det med.
Det är sista målet för dagen och det är en leksaksaffär med gummigubbar som min kompis Göran i Falun har beställt.
Det är långt som bara den och vi ger nästan upp och när vi kommer fram är det stängt på måndagar.
Vi gråter nästan.
Klarar vi oss tillbaka till tunnelbanan.
- NEJ! säger Freja, jag fixar en taxi.
- Ska vi inte gå en till gata till delin där och köpa med oss något mellis, säger jag.
- Bär mig, säger F.
- Går inte, säger jag.
Vi tar oss dit och dom har munkar med choklad på så vi klipper varsin sådan.
När vi betalar berättar F att hon ska slå sitt taxirekord.
- Max 30 sekunder, säger hon. Pappa du tar tid va?
När vi kommer ut från delin står det en ledig taxi där och F bara öppnar dörren och säger:
- Inte ens 1 sekund, farsan.
- Respekt, säger jag.
Sen fnissar vi oss genom hela 1:a avenyn och vi ser FN huset på vägen norrut.

När vi landar hemma i vårt sunkiga rum är vi glada för att få av oss skorna och strumporna.
Munkarna smälter i munnarna.
- Jag känner att livet kommer tillbaka, säger Freja.