I dag har Irma haft kalas för sin dagiskompisar. Sjutton 6-åringar. Vi hade skattjakt, blåste såpbubblor, studsade med studsbollar, åt korv/glass/tårta/chokladbollar och slog på en hårdhudad pinata. När timman slog ville ingen gå hem - ett gott tecken!
6-åringar är sköna. De kommer lite blyga och försiktiga men så småningom får man vicka på deras lösa tänder och höra deras funderingar om livet: "Malin, vet du vad..", "Malin, du...", "Malin, kolla...", "Malin, min pappa...". Och när de motvilligt ska gå hem får man en lång kram. I like.
Det är också härligt att Irma är en i gänget. Självklar på sina egna villkor. I like again.
Nu är jag ganska trött.
/Malin
1 kommentar:
Fan va starkt att ta sig genom det där.
Hurra för dig, och hurra för Irma men tills dess är vi ju hemma:-)
F&L
Skicka en kommentar